fan
I Fredags var jag skit full på en fest med folk jag inte känner (de var typ 2 år yngre än mig).
Men mitt i smeten träffade jag på en kille som gick i samma klass som jag. Jag passade på att berätta för honom att jag har varit kär i honom under de hela 3 åren vi var klasskamrater. Fick som svar att han redan visste det för att "min bästa vän" hade berättat det för honom... och att jag borde ha sagt det tidigare för att då hade det kunnat bli nått.(han är tydligen kär i en anna tjej nu, som förövrigt inte är intresserad av honom...)
Iaf, nyss frågade jag henne när hon hade sagt detta till honom... Det var för 1 och ett halft år sedan..
Jag har gått och oroat mig så länge. "ska jag berätta eller inte?" "kommer stämningen mellan oss bli konstig?"
. 18 månader i onödan..
Jag känner mig besviken.. Visst hon var full och råkade säga det. Men hon kunde ju ha berättat för mig att detta hände..
Och han, varför har inte han frågat mig om detta var sant?..
Ne, jag har riktigt ont i magen nu...
Dock får jag skylla mig själv för att jag litade på henne och att jag inte berättade om mina känslor för honom tidigare.
Orkar inte bry mig längre...
Kan inte nån ta bort mina jävla känslor?
Jag är så jävla känslig.. dock kan jag inte känna riktigt lycka längre, eller känna den känslan man har när man ser fram emot något.
Varför kan jag inte få känna dem istället och ta bort alla andra känslor.