väntrum
sitter och väntar på sjukgymnasten... får lite småpanik. folk.. otryggmiljö.. jag vet inte hur jag ska beté mig...
svettas som fan nu xD
lite bättre
Igår var jag riktigt sugen på att skära mig.
Jag tänkte bara lugna ner mig med ett glas vin först. under tiden jag drack smsade jag min pojkvän, ett hej.
Han svarade att han saknade mig jätte jätte jätte mycket.
Jag berätta att jag mådde dåligt och att det är därför jag inte hörde av mig.
Han var så gullig och erbjöd sig att komma hit och ta hand om mig, han skrev också att han vill göra så mycket han kan för att jag ska må bra..
Det värmde mig. Och då bestämde jag mig för att inte skära mig. Nu har jag faktiskt en pojkvän som bryr sig om MIG. Jag har aldrig haft det..
Men nu inser jag att en pojkvän ska finnas där för en. Jag behöver inte skära mig för att må bättre, jag behöver bara vara modig och låta min pojkvän göra mig glad.
Men jag känner att jag inte vill förstöra hans dag med min dåliga energi. Jag vill inte att han ska behöva ta nått ansvar för mitt välmående.
Idag ska vi åka till den större grannstaden och shoppa, det blir inte så mycket då eftersom vi båda har dåligt med pengar, men vi kommer ut iaf.
Jag tror det är därför jag börjar på extra bajs, att jag har varit inne för länge.
grötigt
Idag mår jag jätte konstigt. Jag känner mig helt borta. Jag har ett konstigt tryck i huvudet och jag har svårt för att se.. Det är svårt att förklara.. men känns typ som att jag är under vatten.
Det känns grötigt i huvudet.
Och jag börjar må sämre igen. Allt är så krångligt. Arbetsförmedlingen, soc...
Det känns som att ingen tar mig på allvar. Som att de tror att jag är en tjej som "mår lite dåligt".
Är det ingen som fattar att det är nått som är fel??!! Ska jag behöva knarka eller försöka ta mitt liv innan jag får hjälp??
Jag får ingen ordentlig hjälp förens jag har en diagnos.. Och det kommer ta lång tid. säkert ett år.
Jag vet inte om jag klarar mig utan hjälp så länge.. varje dag övertyga/övertala folk hur det står till..
Jag orkar inte..
JAg orkar ju för fan knappt att leva och jag måste tydligen orka hulla på med massa skit.
Min stackars mamma måste slite som fan för att hjälpa mig med viktiga saker.. Som om det inte är jobbigt nog för henne att jag mår dåligt...
Aspie
En gammal barndomskompis till mig har asperger, och nyss läste jag hennes blogg och insåg att vi är ganska lika ändå.
Så jag försökte hitta nått vettigt apergers-test på nätet.
Jag hittade ett som verkade vettigt med massa frågor.
Detta blev resultatet
Jag börjar inse att det inte är helt omöjligt att jag har asperger.
Jag har varit så emot det pga att jag har en specifik bild av hur nån med aspeger är, men som min samtalskontakt sa till mig, "alla med aspergers är inte stöpta ur en form".
Jag har alltid sagt att jag vet hur man ska uppföra sig ordentligt. Jag inser nu att jag måste anstränga mig och tänka riktigt mycket för att kunna uppföra mig "som man ska", medans för andra är det helt naturligt, dom bara är och gör, utan att tänka.
Jag har även tänkt på att jag "tänker som en aspie", men jag håller det för mig själv såklart xD
Segt
Hellu.
Det känns som att jag inte har så mycket att skriva om i bloggen just för tillfället. Det händer ingenting, lr jo det gör det men inget som ingår i bloggens tema. Jag mår inte bra och inte dåligt (antar att jag inte har borderline då). Det känns.. Ingenting.
Jag mår ju fortfarande dåligt, men lyckan från min pojkvän kompenserar det.
Jag börjar "få igång" mitt liv, börjat göra saker.
Varje onsdag träffar jag min samtalskontakt, så då kommer jag ut ur mitt lilla bo :P
Jag är på arbetsförmedlingen lite då och då. Jag ska även börja gå till nån grej (som jag inte minns vad det heter) en gång i veckan, typ arbetsrehabgrejsimojs. Alltså de ska hjälpa mig komma igång och lista ut vad jag kan tänka mig att "bli när jag blir stor" ;).
Varje tisdag eller torsdag ska jag till sjukgymnasten, hon ska hjälpa mig att mjuka upp nacken. Jag ska även passa på att träna hela kroppen när jag är där.
Så 3 gånger i veckan har jag en anledning att gå ut.
Jag träffar även min pojkvän nästan varje dag/kväll, så jag känner mig inte så ensam längre.
Jag har säkert många anorlunda tankar och sånt som jag kan skriva om, men jag är ju van med att vara "konstig", så det är lite svårt att urskilja vad som är intressant att läsa om, eftersom allt är normalt för mig.
Det ända jag har i huvudet just nu är tankar om förhållanden osv. Och helt ärligt, sånt är as-tråkigt att läsa om.
gos
"kotte" hörde av sig två timmar senare, han kände sig piggare och ville komma ändå.
Han hade tydligen saknat mig igen. Denna gång hade jag fått vara själv en hel dag, så jag saknade honom också lite grann.
Han har verkligen fallit för mig nu^^ Han undrade när jag ville hem till honom och hälsa på hans familj. Det kändes inte så jobbigt faktiskt, jag känner ju hans bror som också gick i våran klass. Så jag ska nog följa med honom hem snart.
Det var riktigt skönt att sova med honom i natt. Han rycker och huller på i sömnen och ibland så pratar han också. Men inatt kändes det charmigt och jag lyckades somna.
ne nu ska jag göra mig iordning, ska till sjukgymnasten snart
blubb blubb
Idag har jag mått illa för att jag har känt mig tvungen att träffa "kotte" idag. Men jag har lyckats förberett mig ändå, och städat hela lägenheten(det behövdes).
Jag frågade honom nyss när han tänkte komma idag och fick som svar att han är sliten så han kommer inte.
Så nu mår jag skit. Jag ansträngt mig hela dagen för att hålla mig fokuserad på att han ska komma.
Jag planerar ju så mycket i mitt huvud varje dag, hela tiden. När det inte blir som jag har planerat och förberett mig för så mår jag riktigt dåligt.
Så nu är jag i det där tillståndet jag kan hamna i ibland. När jag är i detta tillstånd får jag en väldig lust att skära mig.
Jag försöker komma ur det. Jag vet ju att jag inte är ledsen, jag känner såhär bara för att min planering blev förstörd.
Jag läste nyss på shedo.org, men inget i deras "färdighetslista" funkar för mig.
Jag vet en del saker jag skulle kunna sysselsätta mig med, men jag orkar inte. Så nu får jag ångest över att jag inte orkar något.
Jag känner en skam. Jag känner mig lat. Jag känner mig elak och irriterad.
Jag önskar att jag hade nån medecin eller nått som man kan ta när man känner såhär.
Voxra funkar ganska bra, men bara mot den där tunga känslan som man har helatiden.
Usch jag får så ont i mitt huvud när jag inte får göra ett utlopp för mina känslor. Det som funkar bäst för detta är att skära mig, då kan jag slappna av, då släpper jag ut alla starka känslor.
Men jag vill inte skära mig, för då kommer jag börja med det igen. Typ som när man är beroende av cigg, man får ett nikotin-sug och då måste man bara röka, men om man röker så blir man ännu mer beroende.
Jag skulle behöva gråta, men jag är rädd för att jag blir ännu mer ledsen då.
gegga
det finns så mycket jag vill skriva om, men orkar inte..
så jag gör bara ett litet inlägg, bättre än ingenting alls.
"kotte" och jag är ihop nu. Han frågade mig om vi har ett förhållande, och det var ok för honom.
Jag kände mig lättad. Skönt att veta vad vi är och roligt att han ändrade sig. Han ville absolut inte ha nått förhållande förra veckan.
Han frågade även om jag hade lust att träffa en vän till honom och hans tjej. Jag fick direkt en klump i magen. Det kändes så seriöst. Jag trodde ju inte alls att det skulle bli såhär mellan oss. Jag är glad men jag känner lite press.
Sen tycker jag att det är jobbigt att träffa folk sådär, "visa-upp-sin-tjej träff".
Jag har även märkt att jag mår lite dåligt när han säger saker som " ingen får ta MIN tjej" eller andra liknande saker som tyder på att jag tillhör honom.
Varför känner jag så? Jag har ju velat detta hur länge som helst. Och han är så super gullig!
Igår sa han att han hade saknat mig.... och min första tanke var " vi har varit ifrån varandra i 10h, hur kan han sakna mig?". Varför blev jag inte glad och kände detsamma?
Den enda teori jag kan komma på är det att jag har byggt upp en mur för dem känslorna pga mitt ex. Han saknade inte mig när vi var ifrån varandra över en månad. Så jag var ju tvungen att trycka bort alla känslor och verka "stark".
Jag hoppas jag kan skärpa mig. Jag känner på mig att "kotte" och jag kommer vara ett bra par och stötta varandra. Jag måste försöka se honom på samma sätt som jag alltid har gjort. Saker behöver ju inte förändras mellan oss bara för att vi är tillsammans.
Förberedelser
Jag brukar förbereda mig otroligt mycket för saker... Så jag brukar vara väldigt trött när allt är över.
Jag vill gärna veta vad som kommer hända, så att jag kan planera och förbereda mig(mest mentalt). Men jag gillar inte scheman så särskilt mycket :S
Iaf. Den där killen kommer ikväll(läs tidigare inlägg), så nu förbereder jag mig hela dagen för det, om han inte kommer ikväll så blir jag helt förstörd. Därför ska man helst inte bestämma något med mig om det inte är 100% säkert.
Jag måste ge honom ett smeknamn här på bloggen så det blir lättare att skriva och läsa xD... Hmmm. Vi får kalla honom för.. Kotte!
Hehe okej, Kotte kommer efter kl.21 ikväll, så jag måste hoppa in i duschen 19.45, En halvtimme i duschen och en halvtimme till att fixa mig och sen en kvart till att tända doftljus och borsta tänderna osv.
Och innan detta ska jag:
Rensa kattlådan
Dammsuga
Torka av bord
Sen torka av lite här och där så det luktar gott i lägenheten.
Och nånstans ska jag hinna äta hos mamma och ringa till en gammel vän.
Jag måste även sätta i linser precis innan han kommer, för har jag i dem för länge så ser jag jätte trött ut. Jag tänkte att jag borde ha linser på mig ifall vi kommer kyssas, det är så pinsamt när glajjera kommer emot.
Ah, ni ser vad jag dras med, sen har jag massa andra tankar och förberedelser i huvudet.
T.ex vad ska jag göra ifall min pappa kommer och hälsar på? ska jag säga till han att gå för att jag har besök eller ska jag låta han komma in? sådant funderar jag på, även fast pappa inte ska komma och hälsa på kl nio på kvällen.
Det jag ville skriva om i dag var det att jag är lite stressad och trött idag och bråkar med mina tankar.
Förut när jag diskade så hörde jag min mamma och lillebror utanför fönstret. Det var ju bara i huvudet såklart.
I morse låg jag och lyssnade på musik, då hörde jag nån som viskade bakom mig och soffan jag låg i skakade. Men egentligen var det jag som skakade (tydligen) och viskandet var antagligen nått ljud i låten som jag gjorde om till röster.
Så det är en sådan dag i dag, ska bli spännande att duscha sedan... Ne men det blir inte så kul.
Man kan tro att det hjälper att ha på tvn eller radion under tiden, så att jag hör deras röst istället. Men då koncentrerar jag mig på att lysnna efter, och kommer det ett plötsligt ljud då så blir jag livrädd.
Ne nu har jag inte tid med detta, hejdå ^^
Små test
Det finns en sida där man kan göra små test. http://www.psykologitest.se heter den, men man ska inte ta resultaten på största allvar. Ta kontakt med din läkare/kurator/skolsyster om du vill ha hjälp.
Här är mina resultat
OCD
Asperger
Borderline
Generell ångest
Panikångest
ADHD (för barn men jag låtsades att jag var "barnet")
Så ser det ut för mig.
Både jag och mamma tycker att borderline passar in på pricken! Men de vi har pratat med hakar upp sig på ADHD och asperger, vilket jag inte alls känner igen mig i.
Jag har träffat många med asperger, jag vet hur de funkar och jag har verkligen inte det.
Det finns några saker som passar in på ADHD, men jag är verkligen jätte slö av mig, och jag är ganska bra på att fokusera om jag måste.
Jag förstår inte varför de vill krångla in 40 000 diagnoser istället för att fokusera på den jag faktiskt känner igen mig i?
Tack och hej.
oj oj
Nu har han precis gått. Han har varit här sedan 22.00.
Under hela kvällen har jag känt att han var närmre mig än vanligt. Vi var på promenad i skogen och höll hand.
Och nyss, tog vi upp det jag sa på den där festen. Sen bad han mig om en kyss!
Jag sa till han att det är läskigt nu, jag har liksom drömt om det här i tre år.. Men jag fick en puss^^
Jag har ont i huvudet nu pga att jag har varit så spänd och generad. Han har varit så jävla gullig!
Jag kan inte fatta det... Det är sjukt!
vad kan jag?
Hmm... Jag skulle vilja skriva några tips, men jag tror att jag inte kan så många än..
Ska försöka :)
Andas med magen!
shedo.org har några tips mot självskadebetéende och mot ångestattacker om jag minns rätt. inget av deras tips har hjälpt mig men de kanske hjälper nån annan.
Man kan ju även fundera på exakt VARFÖR man skär sig och inte bara försöka ersätta det med nått annat.
Jag brukar tänka att jag ska skära mig senare t.ex på natten innan jag lägger mig. Sen när det är natt så är jag för trött och somnar. När jag vaknar är jag inte lika sugen på att skära mig.
Om man får ångest av nått konstigt/pinsamt man har gjort (t.ex när man ska sova och blundar så ser man minnet framför sig om och om igen), då ska man inte försöka trycka bort det för då blir det bara värre, försök istället att tänka såhär: Japp, det var dumt av mig men det blir inte ogjort av att jag ligger och mår dåligt. De andra har glömt/kommer glömma det. Nu ska jag tänka på det här istället -valfritt, fantisera om nått roligt-.
Om man är påväg att göra ett impuls köp, tänk att det kanske kommer upp nått bättre i morgon för samma pris. Då måste man spara pengarna tills nästa dag och då har behovet att köpa nått förhoppningsvis försvunnit.
Man kan nog göra så med mycket; planera att man gör det senare och sen är det glömt. Man lurar sig själv att man får och då känns det inte så stressigt att göra det på studs.
Det är nog det bästa tipset jag kan ge.
Kommentera era tips så lägger jag upp dem nästa gång jag ska göra ett sådant inlägg :)
krogen
Jag var ute igår. I början kändes det okej, sen blev det lite tråkigt och till sist så var jag trött och irriterad på människor.
Jag tycker verkligen inte om att va på krogen, vill hellre vara på nån hemmafest isåfall.
Jag har svårt för att dricka nu också, får aldrig nån bra fylla så det är inte värt att dricka.
Ibland önskar jag att jag var lite som förr när jag var fjortis, för det känns så elakt mot mina vänner att bara sitta och vara tråkig eller må dåligt.
När jag var under 18 så längtade jag som fan till att få gå på krogen, nu när jag har rätt ålder så vill jag helst inte gå ut. Det var kul 4 gånger när jag var 18.
Jag misstänker att det blev tråkigt sen pga att jag träffade min pojkvän den 2a gången på krogen, sen blev vi ihop och han tvingade med mig ut många gånger även fast jag mådde dåligt och ville hem.
Idag ska jag försöka få hit killen som jag är kär i ;) han har lovat att titta på en film med mig som vi inte hann med sist ^^
Jag hoppas verkligen att han vill träffa mig av rätt anledning, alltså inte bara för att han har tråkigt.
Det känns så overkligt att få vara med honom själv. Jag har aldrig haft sånna känslor som jag har för honom, och dem har jag haft i 3år!
3år har jag väntat på detta, fantiserat och suktat.
crazy catlady
Ojdå
Såg nu att jag har fått några läsare igen, och kommentarer. Men kan inte svara med min mobilapp, så jag svarar när jag är vid en dator ;)
Men några grejer kan jag ta upp nu.
Jag vill inte ta mitt liv, men jag får... typ utbrott? alltså jag hamnar i nått konstigt tillstånd ibland, då jag känner mig ledsen, arg, eller bara helt tom. Det är då jag brukar skära mig. Och jag blir inte nöjd, jag vill skära mer, djupare eller skära på farliga ställen t.ex halsen. Jag är orolig för att jag ska hamna i detta tillstånd och råka ta mitt liv.
Men sedan jag flyttade tillbaks till min hemstad (bodde en sväng i stockholm men det blev inge bra) så har jag inte skärt mig nått mer och "utbrotten" har blivit mindre vanliga.
Jag brukade vara en postitiv och glad tjej men det var nått som var fel.
Nu har jag insett att man kan inte förtrycka alla dåliga upplevelser och känslor.
nu har jag en period då jag är ganska nere pga att jag tar tag i detta nu, försöker ta reda på om jag är psykiskt sjuk, varför jag mår dåligt, prata om mina känslor och minnen osv.
Så att jag kan leva mitt glada liv och vara lycklig fullt ut, rensa bort det dåliga.
Det är som att rensa en garderob. Man har massa kläder, nya, fina, gamla, trasiga, för små eller stora. Så först tar man ut alla kläder ur garderoben, och då blir ju hela rummet stökigt med alla kläder. Sen sorterar man, slänger de man inte vill ha och lägger in de kläder man vill ha i garderoben. Tillslut har man det städat och plats för nya kläder.
Just nu är jag "i det stökiga rummet".
Varför finns denna blogg?
- Så att jag kan skriva av mig.
- Ha koll på vad jag behöver få hjälp med.
- Nån kanske känner igen sig.
- Vi kan ge varandra råd.
- Det kan vara intressant att läsa om detta.
Jag har alltid velat läsa en blogg som denna, men aldrig hittat nån. Så jag fick starta en själv ;)
Jag skapade inte denna blogg för att folk ska tycka synd om mig, men det kan vara skönt med stöd.
Men det är inte synd om mig, det finns folk som har det mycket värre än mig.
Jag har ju min familj osv.
Det är ingen som skadar mig, iaf inte medvetet.
Jag har ett hem och mat.
Men jag antar att jag är en svag individ, så det lilla jag har varit med om har påverkat mig.
igel
Känner mig rätt nere nu. Jag har en väldig lust att skära mig, men det känns så dumt nu när jag inte har skärt mig på typ 2 månader.
Jag försökte "träna" nu istället, men funkar inge bra. Har inga bra övningar som funkar, men gjorde lite situps osv på en madrass på golvet. Jag vill jätte gärna ut och gå med musik i öronen... Men jag är ju så jävla rädd för att gå ute själv + att det är mörkt ute.
Jag känner mig så ensam, alla mina vänner försvinner för mig, de är upptagna, de vill inte använda sin dyrbara tid på mig. Och när jag väl börjar få bra kontakt med nån så vill jag vara med den hela tiden och känner mig as ensam utan den... Sen blir det som vanligt att den inte har tid med mig och tillslut glömmer bort mig...
Jag förstår inte vad jag gör fel! Jag är väldigt noga med att inte va för på, just för att jag innombords är värsta igeln/plåstret.
Varför glömmer de bort mig? eller vill de helt enkelt inte vara med mig?
Jag orkar inte vara ensam nått mer, jag har redan varit as ensam i stockholm, med en jävla idiot kille som bara brydde sig om sig själv.
Snart kommer jag få nått utbrott som jag kommer ångra. Jag är rädd för att jag nån dag kommer ta mitt liv.
Duktig ^^
Idag gav jag mig en utmaning, både psykisk och fysisk. Jag gick hem till min pappa, 4km. Jag måste lära mig att gå ensam!
Det gick bättre än förväntat :) jag blev lite snurrig på slutet, men då kämpade jag på ännu mer. Musiken hjälpte mig verkligen! Jag hamnade i min egna värld.