themistyroad.blogg.se

usch

Publicerad 2014-03-03 15:21:13 i Allmänt,

vet inte vad jag ska göra..
 
Min kompis "bor" hos mig för tillfället, men hon är inte här just nu. Hon behöver komma ut o göra saker, träffa folk.
 
Jag behöver vara ensam, även fast detta har hänt så fungerar jag fortfarande som jag gör, behöver vara ensam ibland.
 
Men jag orkar inte göra nått. orkar inte se på film, orkar inte spela spel, det påminner mig bara om honom. Men jag orkar inte sitta och göra ingenting, för då kommer alla tankar.
 
Det finns en kille som jag känner, vi brukar spela spel och prata, och då känns det lite bättre, då får jag liksom annat att tänka på. Men han jobbar, så vi kan inte spela nu..
Det är också jobbigt för att jag tror han börjar gilla mig lr nått, även fast han vet hur det ligger till. Och då känns det bara så konstigt.
 
Jag älskar min pojkvän, och ja han är fortfarande min pojkvän även fast han har dött.. så det känns dumt när en annan kille ska blanda sig in i mitt liv...jag vill ju bara ha nån att spela med och få mig att tänka på annat..
 
Det enda jag skulle kunna tänka mig i framtiden är att ha sex med någon, för det kan ju faktiskt inte jag och min pojkvän ha... men annat grejs.. nej! 
 
Men jag känner mig så frustrerad på mig själv och känner mig smutsig och äcklig, för min kropp vill nämligen annat än vad jag vill. Jag vill inte tänka på sex och jag vill inte bli upphetsad lr nått. Det är verkligen inte rätt tid för det nu, jag vill inte ha sex med nån nu.. inte ens med mig själv. Men min kropp lyssnar inte.. Jag funderar på om det är nån sorts försvars-grej, att jag är så ledsen och mår skit att min kropp tror det blir bättre med att tänka på snusk?
För det känns helt sjukt att sånna tankar ens ska komma upp nu i denna situation jag är i. Nej jag skäms! jag mår illa av mig själv.
 
Jag känner att jag inte kan prata med någon om detta, för att jag verkligen skäms över det! 
Jag har ju alltid varit sexuellt aktiv av mig, jag har inte legat runt med massa, har jag varit singel har jag tagit hand om det själv, har jag haft pojkvän så blir det mycket med den.
Jag ville ofta ha sex med min pojkvän när han levde, och när vi inte var med varandra så ville jag att vi hittade på nått via skype.. Han kallade mig nymfoman, för att jag ville ha sex så ofta. Men jag höll inte med honom eftersom jag inte ligger runt med främlingar.
Men nu känner jag att jag har nog nått allvarligt problem, eftersom jag känner ett så stort sexuellt behov nu. Det är som sagt inte rätt tid att tänka på sånt!
 
Jag vågar inte heller ta upp detta med min samtalskontakt, men jag hoppas hon läser detta iaf. 

trött

Publicerad 2014-02-27 14:22:28 i Allmänt,

börjar bli så jävligt trött och irriterad på folk..
 
Det är liksom "synd" om andra för att de mår dåligt över att jag mår dåligt..
 
En släkting, mår så himla dåligt för att hon inte kan göra nått. Och hon ska hela tiden prata om vad förjävligt hon har det.. vafan låt mig va ifred om du ska hålla på så!
 
 
 
 
 
Begravning i morgon och just nu är jag på så jävla dåligt humör.

inte än

Publicerad 2014-02-26 00:49:44 i Allmänt,

Har kommit på en plan b..
 
 
Så fruktansvärt orättvist och krångligt att man inte får ta sitt liv..
 
jag känner att jag har all rätt till att göra det, men personer som inte fattar ett skit vill ju gärna lägga sig i. det är mitt liv och jag bestämmer över det.
jag kmr inte begå självmord i all förhast.. Jag ska tänka länge, hitta ett bra sätt, göra det så milt som möjligt för de nära och kanske hinna med en "bucketlist"..
 
då är det orättvist att inte hitta nån sorts guide till bästa sättet att göra det på. Jag vill inte göra det på nått brutalt sätt i respekt för de som lämnas kvar. men alla foruminlägg med detta ämne tas bort eller fylls av folk som ska "hjälpa till".. ursäkta? yttrandefriheten?
man får göra vad man vill med sin kropp men inte döda den? joo man får röka? rökning dödar? men man får inte avsluta sitt liv fort?
 
har mycket att säga inom detta ämne men orkar inte.
hitta ett bra sätt att avsluta sitt liv får man inte, man tvingas ta sitt liv på de sätten som är uppenbara.. antingen blir det blodigt, hjärnsörja överallt! eller att man riskerar att bli "räddad" innan man dör och kan leva resten av sitt liv som förståndshandikappad dåhjärnan ha fått för lite syre pga självmordsförsöket..
det är ju respektfullt och omtänksamt..?
 
jag har fördelen (med aspergern) att jag tänker och planerar mycket.. Jag brukar tänka ut i minsta detalj hur man ska göra om det kommer zombies nån dag :P
så att hitta en bra lösning på att ta mitt liv kommer jag nog göra själv, det kommer ta ett tag men jag har gott om tid!
 
kom på en plan B.. jag vet om en kille som har gjort mig mycket ont och är förmodligen psykopat. han kommer inte ha några skuldkänslor lr tvinga mig att leva, så han borde kunna hjälpa mig på något vis..
han har gjort mkt olagligt men klarat sig endå. om vi hjälp åt kan det nog gå.
 
tänkte skicka ett mail redan nu, men ångrade mig. han kanske blir för ivrig och jag vill inte dö än!
 
som sagt, saker behövs göras innan jag dör.
har inte gjort listan klar än, men packa mina grejjer är nått jag måste göra innan, så att de som lämnad kvar slipper gå igenom den biten.
 
att planera att ta mitt liv får mig att må bättre, jag får själv bestämma när det ska ta slut,
jag slipper tänka på att jag måste må bättre för att klara av framtiden,
jag slipper tänka på hur min framtid ska se ut,
det ger mig ett lugn!

ruta 1..eller ruta -1000

Publicerad 2014-02-24 16:38:00 i Allmänt,

Hej..
 
Jag har inte skrivit här på ett tag.
för att jag blev lycklig, allt blev bra.
Jag brukade titta på en kille som var youtubare och livestreamare. Han samlade in pengar till att rädda hemlösa djur i thailand.
Jag blev väldigt engagerad i allt detta, att hjälpa till att rädda djur gav mig en livsgnista och jag kände att jag hade en anledning att leva. Jag hade följt honom i ca 2 år, jag tyckte det var kul att se honom på youtube, gav mig ett skratt på dagen. Men sen när han började med denna välgörenhet så blev jag som sagt väldigt engagerad.
 
På livestreamsen behövde han folk som hjälpte till med att hålla ordning i chatten och hjälp med att hålla ordning på allt, en så kallad "mod" (moderator, typ admin). Jag blev en sådan och kände mig så lycklig över denna "arbetsuppgift".. Jag blev mer och mer engagerad och tillslut började vi prata mycket med varandra och gjorde upp att vi skulle träffas och att jag sedan skulle följa med han till thailand och hjälpa till..
 
Vi blev störtkära i varandra. Allt kändes så rätt! första gången vi träffades så var det inte awkward eller nått, det kändes som att vi hade känt varandra hela livet.
Jag följde med han till thailand och vi älskade varandra så otroligt mycket.
Jag var där i ca 3 månader.. det hände mycket och jag utvecklades mycket som person.
Vi misstänkte ett tag att jag var gravid och då helt plötsligt fick vi det på huvudet... vi kanske borde skaffa barn tillsammans någon gång? jag har alltid varit emot barn och haft fobi för dem!
 
Men vi diskuterade sånt så mycket och det kändes inte så läskigt.. Visst jag skulle kunna ha barn med denna man i framtiden!
 
Vi pratade även om giftemål och sådant, han var inte riktigt på för sådant, han var buddhist och han tänkte på giftemål var något för "kristna".. Jag förklarade att vi kunde göra något vacker, gifta oss på buddhistiskt vis när den dagen var dags..
 
Julen närmade sig och jag kände att jag behövde åka hem för familjens skull, även fast jag bryr mig inte om julen..
 
När jag var i sverige och han var i thailand så saknade vi varandra så mycket att det gjorde ont. Vi pratade så ofta det gick via skype, men han hade inte så mycket tid eftersom hans dagar var fullpackade med yotube, livestreaming och hjälpa djuren. men jag var vaken gladeligen bara för att få prata lite grann med honom(trots tidskillnaden)..
 
Jag kände ett stort sug efter barn(vilket gjorde mig förvirrad) och han kände ett stort sug efter att fria till mig när vi träffades igen..
 
Tillslut kände han att han orkade inte vara borta från mig något mer, han ville flytta hit och starta ett liv med mig, skaffa ett jobb och vi skulle spara pengar tillsammans för att starta Thailands första djurcenter..
 
Han hade inte råd med flygbiljetter så han försökte skaffa jobb med att sälja semester hus där borta.. det blev mycket krångel och hans bankkort blev uppätet av en atm..
 
Jag hade inte hört något från honom och blev orolig, även fast han hade via sin kompis dator skickat ett mail och berättat att han har inte råd med el längre..
 
En dag ringde han och berättade att hans kompis hade hjälpt honom att fixa el så att han kunde ringa mig och berätta att han har blivit "sjuk", konstanta epileptiska-anfall..
 
Jag blev fruktansvärt rädd och hörde av mig till hans syster..
Samma dag hade hans pappa skickat över pengar till hans thailändksa konto, så att han kunde åka hem till sverige..
 
Jag hörde inte någonting från honom på en vecka, jag var otroligt rädd och bad varje kväll.
Snälla snälla! han är mit allt, han är min värld! Han räddade mitt liv! han tog hand om mig och tog stor hänsyn till min diagnos och gjorde mig starkare varje dag! snälla snälla snälla...
 
Sista gången vi pratade var den 21 januari, ca en vecka senare kom min bästa vän  och bad mig att ringa hans syster... redan då blev det klart för mig...
 
Han är borta..
Han är död..
 
Han kommer inte hit..
Vi kommer inte skaffa barn ihop..
Han kommer inte flytta hit och göra mitt liv underbart
 

Hej..

Publicerad 2013-06-26 02:22:10 i Allmänt,

Just nu ligger jag med tårar i ögonen pga mitt utseende.. Det var längesen jag kände såhär, kanske 2 år sedan?

Jag har alltid varit mullig så det har jag lärt mig att tycka att det ser okej ut.
Jag har alltid haft olika stora bröst och de är hängiga, men har lärt mig att dölja det. Annars har jag varit nöjd med mitt utseende.

Men idag har jag upptäckt något som får mig väldigt ledsen..
Jag har gått ned i vikt väldigt fort nu.
Så mina bröst är verkligen skitfula.. Jag har inte tänkt på det för jag brukar inte ha urringat och jag har använt sportbh väldigt ofta.

Det gör mig så ledsen! Jag är bara 20år och mina bröst är jättehängiga! det ena bröstet är a-kupa och det andra är c-kupa. Jag kan inte hitta nån bh som passar..

Jag kmr inte kunna ha bikini.. Jag kmr inte kunna bada eller sola..

dålig dag

Publicerad 2013-05-28 11:38:37 i

Jag är trött.

Min jobbcoach ringde på morgonen när jag inte hade tid att prata.

Jag blev stressad och kunde inte göra nr2 som jag måste göra innan jag går nånstans

Det var mycket varmare än vad jag trodde ute, så tog på mig för mycket kläder.

Fick vänta jättelänge utanför praktiken innan någon öppnade åt mig. Och dörren är i hagen till ett dagis..

Många barn kom och stirrade på mig och pratade med mig.

Jag är redan så trött, så jag kände att jag blev tårögd av rädlsa..

Nu blev jag äntligen insläppt, men dörren in till kontoret är låst ..

nu sitter jag i "väntrummet". Har ingen aning om var pastorn är (han är min handledare)..

Jag hatar att sitta och vänta.. Inte för att det är tråkigt utom för att jag får tid att sitta och oroa mig för saker.
"tänk om det är fel dag"
"tänk om jag inte skulle hit denna gång"
"tänk om jag inte alls har praktik här och bara har inbillat mig"
"tänk om det har hänt nått hemskt med pastorn"
"tänk om någon blir sur/arg på mig för att jag sitter här"
"tänk om det kommer ett barn och stirrar på mig eller ännu värre; tar på mig"
"Jag har ätit så dåligt i några veckor, tänk om jag blir så nervös så att jag svimmar nu"
"tänk om jag blir jättebajsnödig"

Skitskakis nu.. Jag vill bara hem.

Blöheh

Publicerad 2013-05-22 01:13:16 i

Är på sånt träligt humör.
Jag är trött i huvudet och själen.
Har ätit riktigt dåligt de senaste dagarna. I går åt jag 22.30, i förrgår åt jag inget alls, i lördags åt jag vid 20.30 och i fredags åt jag ett halv pringlesrör på kvällen. Idag tvingade jag i mig två slices hemgjord pizza, men spydde upp det sen..

Så jag har dåligt med energi nu. Jag blir så lätt psysiskt trött men nu när jag äter så krångligt så blir jag även fysiskt trött.
Det gör ju inte så mycket egentligen, jag gör så lite om dagarna så jag behöver ingen energi och jag känner ju ingen hunger + jag har en hel del fett min kropp kan ta av.
Men det är jobbigt att man blir trött i "själen", Jag känner tydligt hur mitt självförtroende sänks och hur ledsamt livet är helt plötsligt igen.

Har varit väldigt sugen på att skära mig idag, men jag orkade inte eftersom jag inte orkar gömma såren.. Men när Kotte har flyttat så kan jag börja igen, för då finns det ingen som kan se mig naken och se skärsåren.

Ne nu ska jag sova, det är jag iaf duktig på :P

Kärlek

Publicerad 2013-05-19 12:38:00 i Allmänt,

Vill bara skriva av mig lite.
Kotte ska snart flytta. Typ 28 mil ifrån mig.
Jag vet inte hur lång tid det kommer ta innan vi ses igen.
Jag känner mig inte så ledsen, det ska bli skönt att fokusera på mig själv igen och det känns bra att veta att han faktiskt har känslor för mig.

Men.. Jag älskar honom så otroligt mycket, jag har aldrig känt såhär för någon och jag tänker på honom helatiden. Så jag kommer sakna honom jätte mycket.

Det känns som att det är meningen att det ska vara vi, fast inte än. Vi båda måste jobba med oss själva först.

Vi tar det ju "lugnt", så jag kan inte berätta för honom hur mycket jag älskar honom, därför var jag tvungen att skriva det här <3

 

ps. jag älskade honom aldrig, jag var nog bara litte kär, men jag älskade honom inte.. Jag vet nu vad kärlek är.

//jag från framtiden

Illa

Publicerad 2013-05-05 19:42:00 i Allmänt,

Jag stör mig väldigt mycket på detta nu.
Jag mår väldigt lätt illa, specielt på morgonen och då får jag det svårt att äta.
Jag klarar verkligen inte av att äta frukost, det får mig att må jätte konstigt och illamående.
Vissa perioder går det att tvinga i mig lite frukost, men det är sällan.
 
På något vis så har jag väldigt svårt att äta regelbundet flera gånger om dagen. Det blir oftast 1 "riktigt" mål om dagen. Men det kan hända att jag inte äter nått alls på en hel dag, eller att jag äter t.ex några riskakor och klarar mig på det resten av dagen.
 
Jag har svårt att känna mig hungrig. Ibland så förstår jag att jag är hungrig men just då orkar jag inte laga mat, eller så känner jag mig upptagen just då, tillslut går hungern över och jag mår för illa för att äta.
Vanligtvis går "hungern" över efter 2-3 timmar men nu för tiden så går den över jätte fort. Så nu känner jag mig stressad så fort jag blir "hungrig", att jag måste skynda mig att komma på nått att äta och tillaga det. Men det blir extra svårt för att det finns väldigt få rätter som jag tycker om, och de jag tycker om kanske jag inte känner mig sugen på just då. Det blir för mycket tillslut så jag börjar må illa och då struntar jag i det.
 
Det känns som jag har så mycket press på mig när det gäller mat.
Jag måste äta ofta och regelbundet, minst 3 gångern om dagen(jag är van med 1). eftersom jag bara går ner i vikt om jag äter regelbundet flera gånger om dagen, och så mår ju kroppen bra av att äta så.
Jag klarar inte av att äta gluten för det får mig att må konstigt.
Jag tål inte laktos.
Jag klarar inte av att äta kött.
Jag är väldigt kräsen när det gäller mat, kan t.ex inte äta mat som färdigtköpta köttbullar och makaroner.
Jag får inte äta något onyttigt eftersom jag får verkligen inte gå upp i vikt.
 
De senaste dagarna nu så mår jag jätteilla hela tiden och får jättejobbig ångest så fort jag äter.
Allt detta blir träligt, för jag har jättekonstig förbränning , så jag går ju bara upp i vikt när det håller på såhär.
 
Det är så orättvist. Jag äter inte så mycket men ändå är jag fet..
Och nej.. jag har ingen skev självbild.
Enligt sånnadär tester på internet(bmi och fettprocent) så har jag fetma!
 
Hela mitt liv så har jag periodvis levt som en anorektiker/bulimektiker... men jag är fet.
Nu menar jag inte att de har det bra som är jättesmala.. men jag kan ju åtminstånde få vara "normalt" smal, så får jag lite mindre press på mig när det gäller mat.

Duktig

Publicerad 2013-05-04 19:41:06 i Allmänt,

Nu var jag väldigt duktig ^^ jag gick till affären. Ringde min kompis och pratade hela vägen till kassan. På vägen hem lyssnade jag på musik som vanligt.
 
Jag är svettig som fan nu, men det gick bra ändå. Jag var liksom i min egna bubbla/värld, så allt runt om mig existerade inte.
Jag trodde det skulle bli extra jobbigt för att jag känner mig "aspig" (mitt egna ord för när jag känner mig mer aspie än vanligt) idag, men jag tror att det hjälpte mig att stänga ute all röra.
 
Det som var jobbigast var alla starka lukter ute.. Det luktar otroligt mycket hund-skit/piss!
Jag har ett väldigt känsligt luktsinne, t.ex jag tycker det luktar "fattiga människor" på Netto... 
 
Ne nu ska jag belöna mig med chips och nått roligt att kolla på :)

Handla

Publicerad 2013-05-04 18:52:54 i Allmänt,

Nu är det så att jag behöver gå till affären, det är slut på kattmat och jag är sugen på chips^^ det var så längesen jag åt det..chips alltså ;)
 
Iaf så kan jag inte gå till affären själv :S eller jo jag kan, men jag vågar inte.
Jag får typ tagga mig i minst 2 timmar innan jag kommer iväg.
Det värsta är att det är inte alls långt att gå, man ser affären från mig.
 
Och min mamma är i Norge :/ hon brukar alltid följa med mig och handla eller handla åt mig :$
Eller i värsta fall så kan jag få prata med henne i mobilen medans jag handlar, men det blir ju jävligt dyrt nu :(
 
Tänkte lura en kompis till att följa med mig till affären, men hon svarar inte..
 
Är det nån som har nått råd för att underlätta detta?
 
Lyssna på musik funkar väldigt bra, men jag oroar mig fortfarande för saker, tex vad folk ska tycka om mig för att jag köper chips ..."är inte hon tjock nog?" "haha nu ska hon sitta med sin katt och äta chips på en lördag kväll".
Men jag vet att det är ingen som orkar bry sig om vad jag handlar, hela världen handlar inte om mig.
 
Och jag är inte så jävla tjock :P
 
Ne nu får jag fan ta och skärpa mig, jag har ju bott i Stockholm och gått runt där helt själv, då borde jag klara detta!

äntligen

Publicerad 2013-04-30 18:06:13 i

Fick Diagnosen för en vecka sedan :)
Men vet inte hur stor roll denna diagnos har. Alltså det finns tydligen två olika utredningar, och jag har liksom fått den lätta som jag har förstått det. Men jag hoppas det räcker för det jag vill, Stå under LSS lagen och förståelse.

Jag la upp på Facebook att jag har Aspergers och det var skönt att kunna få säga det, att känna att man har rätt till det :)
Och det är väldigt skönt att smeta det i ansiktet på folk som inte har trott på mig!

Saker börjar ordna sig nu :) Får se om det går hela vägen till lyckliga delen av livet.
I denna månad har det hänt mycket!
Jag och Kotte (min största kärlek/kanske enda) har umgåts med varandra och pratat ut och planerat hur vi ska göra, så det känns som att det kommer fixa sig emellan oss.
Jag har fått min diagnos.
Jag har fått en praktikplats.
Jag har sålt en målning :)

Så jag känner mig ganska motiverad nu!
Känner mig inte så särskilt ledsen för tillfället, har bara såndär konstig ångest.
Aspie ångest vill jag kalla det :P Den uppstår inte för att jag är ledsen utom för att jag är trött i huvudet.. Tror jag iaf.

Sen kan jag få det av konstiga orsaker också.
Som t.ex just nu har jag det för att jag känner mig lite trött och illamående och då tror jag direkt att det är ångest, men nu när jag tänker efter så kan det vara maten jag åt, typ hallsbränna eller magkatarr eller att maten var gammal osv.
Ångesten byggs upp nu när jag inte vet varför jag känner såhär, om det är i huvudet eller i magen :S

Diagnos

Publicerad 2013-03-21 22:44:31 i

Jag blev lite lättad och glad idag.
Jag och min mamma pratade med psykologen idag. Vi kom fram till att hon ska prata med "teamet" där borta, och sen får jag min diagnos :O
Jag blev så paff, jag har förberett mig för ännu en lång och jobbig kamp.. Och så blev det så "enkelt":)

Jag gissar på att det gick så bra pga att jag har pratat med min samtalskontakt ganska mycket, så det är nån som "känner" mig där borta. Och min mamma har hjälp väldigt mycket<3

Men jag tänker inte bli lycklig eller "fira" förens jag ser det på papper. Jag har lärt mig nu att inte ta ut lyckan i förskott, jag blir så lätt besviken.

Men iaf.. Vi kom fram till att jag har asperger.
Det är så skönt. Många tycker nog att jag är knäpp som blir så glad över att veta att jag har Asperger, men jag förstår inte varför man ska vara ledsen över att ha det?
Folk kommer säga " aaw, har du asperger? meen, hur känns det? :/"
... Varför ska det vara synd om mig bara för att jag får diagnosen asperger?
Det är synd om mig för att jag har gått/går runt utan den diagnosen!


Snart ska jag få slappna av, slippa spela och förklara. Bara vara mig själv och det enda jag behöver säga är att jag har asperger, sen behöver inte folk ifrågasätta mig mer om massa onödigt.

Jag behöver inte vara "normal" och bli helt utmattad av vardagliga saker.
Jag kan få göra saker på mitt sätt och i min takt.

Mina tankar och känslor, ja det mesta kommer falla på plats. Jag slipper fundera på varför jag mår som jag mår, det är asperger. och jag kan lättare hitta lösningar på vissa problem med hjälp av att söka på internet, fråga någon som har eller har erfarenhet av asperger.

Folk kommer kunna förstå mig bättre.


Under ca 1 år har mitt mål varit att få en diagnos och reda upp mitt liv.
Jag kan inte fokusera mig ordentligt på andra saker förens mitt mål är slutfört.

Och just nu kan jag se mållinjen, och det ger mig mer kraft, en extra boost :)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela