themistyroad.blogg.se

börjar bli så jävligt trött och irriterad på folk..

 

Det är liksom "synd" om andra för att de mår dåligt över att jag mår dåligt..

 

En släkting, mår så himla dåligt för att hon inte kan göra nått. Och hon ska hela tiden prata om vad förjävligt hon har det.. vafan låt mig va ifred om du ska hålla på så!

 

 

 

 

 

Begravning i morgon och just nu är jag på så jävla dåligt humör.

Har kommit på en plan b..

 

 

Så fruktansvärt orättvist och krångligt att man inte får ta sitt liv..

 

jag känner att jag har all rätt till att göra det, men personer som inte fattar ett skit vill ju gärna lägga sig i. det är mitt liv och jag bestämmer över det.

jag kmr inte begå självmord i all förhast.. Jag ska tänka länge, hitta ett bra sätt, göra det så milt som möjligt för de nära och kanske hinna med en "bucketlist"..

 

då är det orättvist att inte hitta nån sorts guide till bästa sättet att göra det på. Jag vill inte göra det på nått brutalt sätt i respekt för de som lämnas kvar. men alla foruminlägg med detta ämne tas bort eller fylls av folk som ska "hjälpa till".. ursäkta? yttrandefriheten?

man får göra vad man vill med sin kropp men inte döda den? joo man får röka? rökning dödar? men man får inte avsluta sitt liv fort?

 

har mycket att säga inom detta ämne men orkar inte.

hitta ett bra sätt att avsluta sitt liv får man inte, man tvingas ta sitt liv på de sätten som är uppenbara.. antingen blir det blodigt, hjärnsörja överallt! eller att man riskerar att bli "räddad" innan man dör och kan leva resten av sitt liv som förståndshandikappad dåhjärnan ha fått för lite syre pga självmordsförsöket..

det är ju respektfullt och omtänksamt..?

 

jag har fördelen (med aspergern) att jag tänker och planerar mycket.. Jag brukar tänka ut i minsta detalj hur man ska göra om det kommer zombies nån dag :P

så att hitta en bra lösning på att ta mitt liv kommer jag nog göra själv, det kommer ta ett tag men jag har gott om tid!

 

kom på en plan B.. jag vet om en kille som har gjort mig mycket ont och är förmodligen psykopat. han kommer inte ha några skuldkänslor lr tvinga mig att leva, så han borde kunna hjälpa mig på något vis..

han har gjort mkt olagligt men klarat sig endå. om vi hjälp åt kan det nog gå.

 

tänkte skicka ett mail redan nu, men ångrade mig. han kanske blir för ivrig och jag vill inte dö än!

 

som sagt, saker behövs göras innan jag dör.

har inte gjort listan klar än, men packa mina grejjer är nått jag måste göra innan, så att de som lämnad kvar slipper gå igenom den biten.

 

att planera att ta mitt liv får mig att må bättre, jag får själv bestämma när det ska ta slut,

jag slipper tänka på att jag måste må bättre för att klara av framtiden,

jag slipper tänka på hur min framtid ska se ut,

det ger mig ett lugn!

Hej..

 

Jag har inte skrivit här på ett tag.

för att jag blev lycklig, allt blev bra.

Jag brukade titta på en kille som var youtubare och livestreamare. Han samlade in pengar till att rädda hemlösa djur i thailand.

Jag blev väldigt engagerad i allt detta, att hjälpa till att rädda djur gav mig en livsgnista och jag kände att jag hade en anledning att leva. Jag hade följt honom i ca 2 år, jag tyckte det var kul att se honom på youtube, gav mig ett skratt på dagen. Men sen när han började med denna välgörenhet så blev jag som sagt väldigt engagerad.

 

På livestreamsen behövde han folk som hjälpte till med att hålla ordning i chatten och hjälp med att hålla ordning på allt, en så kallad "mod" (moderator, typ admin). Jag blev en sådan och kände mig så lycklig över denna "arbetsuppgift".. Jag blev mer och mer engagerad och tillslut började vi prata mycket med varandra och gjorde upp att vi skulle träffas och att jag sedan skulle följa med han till thailand och hjälpa till..

 

Vi blev störtkära i varandra. Allt kändes så rätt! första gången vi träffades så var det inte awkward eller nått, det kändes som att vi hade känt varandra hela livet.

Jag följde med han till thailand och vi älskade varandra så otroligt mycket.

Jag var där i ca 3 månader.. det hände mycket och jag utvecklades mycket som person.

Vi misstänkte ett tag att jag var gravid och då helt plötsligt fick vi det på huvudet... vi kanske borde skaffa barn tillsammans någon gång? jag har alltid varit emot barn och haft fobi för dem!

 

Men vi diskuterade sånt så mycket och det kändes inte så läskigt.. Visst jag skulle kunna ha barn med denna man i framtiden!

 

Vi pratade även om giftemål och sådant, han var inte riktigt på för sådant, han var buddhist och han tänkte på giftemål var något för "kristna".. Jag förklarade att vi kunde göra något vacker, gifta oss på buddhistiskt vis när den dagen var dags..

 

Julen närmade sig och jag kände att jag behövde åka hem för familjens skull, även fast jag bryr mig inte om julen..

 

När jag var i sverige och han var i thailand så saknade vi varandra så mycket att det gjorde ont. Vi pratade så ofta det gick via skype, men han hade inte så mycket tid eftersom hans dagar var fullpackade med yotube, livestreaming och hjälpa djuren. men jag var vaken gladeligen bara för att få prata lite grann med honom(trots tidskillnaden)..

 

Jag kände ett stort sug efter barn(vilket gjorde mig förvirrad) och han kände ett stort sug efter att fria till mig när vi träffades igen..

 

Tillslut kände han att han orkade inte vara borta från mig något mer, han ville flytta hit och starta ett liv med mig, skaffa ett jobb och vi skulle spara pengar tillsammans för att starta Thailands första djurcenter..

 

Han hade inte råd med flygbiljetter så han försökte skaffa jobb med att sälja semester hus där borta.. det blev mycket krångel och hans bankkort blev uppätet av en atm..

 

Jag hade inte hört något från honom och blev orolig, även fast han hade via sin kompis dator skickat ett mail och berättat att han har inte råd med el längre..

 

En dag ringde han och berättade att hans kompis hade hjälpt honom att fixa el så att han kunde ringa mig och berätta att han har blivit "sjuk", konstanta epileptiska-anfall..

 

Jag blev fruktansvärt rädd och hörde av mig till hans syster..

Samma dag hade hans pappa skickat över pengar till hans thailändksa konto, så att han kunde åka hem till sverige..

 

Jag hörde inte någonting från honom på en vecka, jag var otroligt rädd och bad varje kväll.

Snälla snälla! han är mit allt, han är min värld! Han räddade mitt liv! han tog hand om mig och tog stor hänsyn till min diagnos och gjorde mig starkare varje dag! snälla snälla snälla...

 

Sista gången vi pratade var den 21 januari, ca en vecka senare kom min bästa vän  och bad mig att ringa hans syster... redan då blev det klart för mig...

 

Han är borta..

Han är död..

 

Han kommer inte hit..

Vi kommer inte skaffa barn ihop..

Han kommer inte flytta hit och göra mitt liv underbart