seg
Nu börjar jag märka av att jag har slutat med medicinen.
Jag sover jätte mycket igen.
jag är jättetrött helatiden. Så om jag ville skulle jag kunna ligga i sängen hela dagen.
Det ända som håller mig uppe är en gammal kompis och ett spel vi spelar, World of Warcraft.
Det är skönt att "umgås" med någon och vara ensam samtidigt. Vi "gör" saker tillsammans och pratar i Skype, så det är ju nästan som att umgås på riktigt :P
Han skriver till mig på morgonen och ber mig logga in på datorn. Det får mig att känna mig... lite behövd?
Jag har ju kompisar som vet hur jag mår och säger väldigt ofta att jag ska höra av mig till dem när jag känner mig ensam.
Men jag har typ gett upp på den biten, typ varje gång jag frågar har de inte tid.
När jag får ett nej så brukar jag bli lite ledsen inombords och nu när jag mår extra dåligt så blir jag nästan så upprörd att jag gråter. Det känns jobbigt och löjligt att gråta över en sådan sak, så då känns det bäst att strunta i att fråga en kompis om den vill träffas.
Jag har tingat en kattunge som jag förhoppningsvis får i februari. Det är något som också håller mig uppe.
Jag känner mig som en mamma som väntar på sitt barn.
Det kommer vara underbart att få sällskap här hemma, som kommer älska mig för den jag är och om jag har tur kommer den sova hos mig :)