themistyroad.blogg.se

Det var en fråga om torgskräck på vem vet mest, så jag fick lust att göra ett litet inlägg relaterat till det.

 

Jag har nog socialfobi eller agorafobi eller nått. Men det är konstigt om jag har det, för jag är inte blyg, jag är väldigt utåtriktad och har lätt för att lära känna nya personer osv. I skolan var jag elevrådsordförande och ordförande i studentkommitén, jag var den som både eleverna och lärarna kunde be om råd och fråga saker (även fast jag är en väldigt rörig människa som brukar ha noll koll xD). Men när det gäller andra saker, så mår jag riktigt dåligt, jag ska försöka göra en lista på allt sådant.

 

Jag mår dåligt redan på morgonen när jag vet att jag ska åka buss, blir orolig i magen och orolig över att jag ska bli orolig i magen xD haha. Jag är rädd för att det ska stå någon vid hållplatsen som väntar på samma buss som mig. Står det någon där så vet jag inte vart jag ska titta eller vad jag ska göra, om jag ska sitta eller stå, om jag ska stå still eller trampa med fötterna. Att röka brukar vara ett bra sätt att underlätta väntan, men när jag röker är jag orolig för att personerna i närheten ska vara allergiska eller tycka att det är äckligt och bli arga på mig. Om bussen inte är i tid brukar jag bli orolig för att den redan har åkt förbi, jag börjar även fundera på om det ens är rätt buss jag väntar på, och vad jag ska göra om jag hoppar på fel buss, jag kommer ju bli sen och måste ringa till den jag ska till, försöka hitta en ny buss som tar mig till rätt ställe osv.. många tankar far i mitt huvud medans jag väntar.

Väl på bussen vill jag helst sitta ganska långt fram, då har jag nära till dörren och inte så många människor framför mig och jag slipper gå igenom hela bussen. Men längst fram brukar det vara specialplatser för de äldre, så jag känner mig dum när jag sitter där. Jag är rädd för att nån ska sätta sig bredvid mig, nån som luktar äckligt, nån som är förkyld, en alkis, en snuskgubbe, en snygg kille eller en unge. Det som går bäst är en kvinna eller en dam, de brukar lukta gott ^^ om det sitter någon bredvid mig så försöker jag andas så lite som möjligt så att det inte låter som att jag flåsar och för att jag kanske har äcklig andedräkt, jag vill ju inte att personen bredvid ska tycka att jag är äcklig och må dåligt över att den satt sig bredvid mig. jag brukar även spänna den sidan av kroppen som personen sitter vid, om nån sitter på min höger sida så spänns min högra axel och mitt högra ben, jag har armen så långt åt vänster som möjligt. Detta blir väldigt jobbigt, jag får jätte ont efteråt, typ som träningsvärk. Jag har försökt att slappna av, men det går verkligen inte, jag har försökt att tänka "Jag får ta så mycket plats jag behöver, jag bryr mig inte om jag råkar nudda dig, tycker du att det är jobbigt så får du flytta dig åt sidan, jag har suttit så många gånger bredvid folk som tar mycket plats, nu är det min tur". Det funkar inte, jag slappnar av en sekund, men sen när jag slutar tänka på det börjar jag spänna mig mer och mer igen..

När jag ska trycka på stoppknappen blir jag orolig för om jag trycker för tidigt så att alla tror att jag är en stressad knäppgök, eller att det visar sig att jag inte alls ska av på nästa hållplats. Sen vet jag inte när det är dags att resa sig upp, när man ser hållplatsen eller när bussen bromsar in eller när den har stannat?

 

Typ som när jag åker buss fast mycket värre, här kan man inte be dem att stanna om man missar sin station eller om man har gått på fel. Och man måste krångla och oroa sig för biljetten. I tåg kan jag få riktigt jobbiga panikångest-attacker, det känns så instängt, det är folk överallt och ljud överallt, helt rörigt. Det brukar oftast springa runt läskiga barn (jag har antagligen pediefobi, lr vad det heter), eller så brukar barn sitta och skrika och ha sig. Jag brukar resa mig väldigt tidigt och ställa mig vid dörrarna, jag vill lämna skiten så fort som möjligt.

Det är konstigt att tåg är mycket jobbigare, när det är tåg som jag har åkt mest av.

 

Jag vet inte riktigt vad som händer i mina tankar när detta händer, det blir bara för mycket och jag blir yr och allt blir suddigt och det blir svårt att andas, allt ljud tonas ut, det låter typ som att jag är inne i en burk.

Vissa gånger är kraftigare än andra, men det har nog aldrig hänt att det har gått problemfritt.

Eftersom jag kommer ifrån och bor i en liten stad så händer detta väldigt sällan här. När jag var liten var det alltid jobbigt efter man har varit och shoppat ett tag i den större staden bredvid. Jag kände mig jätte trött och grinig efter man har varit där, jag insåg det inte då men nu inser jag att det är nått som inte står rätt till. Jag kan dock förstå varför det är såhär, i den här lilla staden upplever man aldrig stora folkmassor.

Att bo i stockholm var riktigt jobbigt för mig, men det har fått mig att utvecklas. Jag vågade till och med åka pendeln och tunnelbanan själv, och gå runt i stan själv, det var jobbigt och läskigt med jag gjorde det frivilligt och klarade det. Jag tror jag kände mig lite tuffare själv också, för då insåg jag att jag kunde hitta själv och att jag hade lärt mig "stockholms dolda regler". Men i stockholm var jag med om riktigt läskiga panikångest-attacker och andra saker som jag inte riktigt vet vad det var. Jag kunde gå helt normalt och allt kändes okej men helt plötsligt "få svindel" eller vad det kallas och känna mig alldeles hög. Men mitt lilla korta liv i stockholm var iaf nyttigt för mig, jag fick känna ordentligt hur det är i storstaden. Innan hade jag träffade mitt ex hade jag bara varit i stockholm 4 gr. Förr när jag var i stockholm vågade jag inte gå en meter ifrån den personen jag var där med, jag hatade att åka tunnelbana och jag tittade bara ner i marken, jag vågade inte titta upp ifall någon tog illa upp om jag tittade på dem.

 

Det har jag ju redan tagit upp i tidigare inlägg.