themistyroad.blogg.se

Ojdå

Publicerad 2012-11-02 23:49:14 i

Såg nu att jag har fått några läsare igen, och kommentarer. Men kan inte svara med min mobilapp, så jag svarar när jag är vid en dator ;)

Men några grejer kan jag ta upp nu.
Jag vill inte ta mitt liv, men jag får... typ utbrott? alltså jag hamnar i nått konstigt tillstånd ibland, då jag känner mig ledsen, arg, eller bara helt tom. Det är då jag brukar skära mig. Och jag blir inte nöjd, jag vill skära mer, djupare eller skära på farliga ställen t.ex halsen. Jag är orolig för att jag ska hamna i detta tillstånd och råka ta mitt liv.

Men sedan jag flyttade tillbaks till min hemstad (bodde en sväng i stockholm men det blev inge bra) så har jag inte skärt mig nått mer och "utbrotten" har blivit mindre vanliga.

Jag brukade vara en postitiv och glad tjej men det var nått som var fel.
Nu har jag insett att man kan inte förtrycka alla dåliga upplevelser och känslor.
nu har jag en period då jag är ganska nere pga att jag tar tag i detta nu, försöker ta reda på om jag är psykiskt sjuk, varför jag mår dåligt, prata om mina känslor och minnen osv.
Så att jag kan leva mitt glada liv och vara lycklig fullt ut, rensa bort det dåliga.
Det är som att rensa en garderob. Man har massa kläder, nya, fina, gamla, trasiga, för små eller stora. Så först tar man ut alla kläder ur garderoben, och då blir ju hela rummet stökigt med alla kläder. Sen sorterar man, slänger de man inte vill ha och lägger in de kläder man vill ha i garderoben. Tillslut har man det städat och plats för nya kläder.
Just nu är jag "i det stökiga rummet".

Varför finns denna blogg?
- Så att jag kan skriva av mig.
- Ha koll på vad jag behöver få hjälp med.
- Nån kanske känner igen sig.
- Vi kan ge varandra råd.
- Det kan vara intressant att läsa om detta.

Jag har alltid velat läsa en blogg som denna, men aldrig hittat nån. Så jag fick starta en själv ;)


Jag skapade inte denna blogg för att folk ska tycka synd om mig, men det kan vara skönt med stöd.
Men det är inte synd om mig, det finns folk som har det mycket värre än mig.
Jag har ju min familj osv.
Det är ingen som skadar mig, iaf inte medvetet.
Jag har ett hem och mat.

Men jag antar att jag är en svag individ, så det lilla jag har varit med om har påverkat mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela