"inflyttningsfest"
Det blev bara en som kunde komma..
Det här är ju precis vad man behöver när man mår skit.
så sjukt besviken men samtidigt tacksam över att min vän kom.
så jobbigt att tänka på detta. Förr hade jag jätte mycket kompisar. På skolan var jag den som alla kunde prata/skämta med. Jag fick ofta höra att det var tomt i skolan när jag var hemma och va sjuk.
Nu är jag ingenting, jag har ingenting, jag gör ingenting. Jag bara sitter och tycker synd om mig själv.
Och jag får inte dö, för då sårar jag min familj.
"men du har ju din familj"
Ja, vore det inte för dem så vore jag död för längesen. Jag beundrar dem som har kämpat utan någon familj.